Idag var det dags för första biobesöket sedan vi kom till Kenya. Nairobi Half Life hette filmen som är det första Kenyanska filmbidraget till Oscars-galan. Filmen visar en annan sida av Nairobi än den vi har upplevt och som vi är glada om vi bara behöver uppleva på film. Lite väl nära kom verkligheten när en sekvens med en bilkapning utspelade sig på parkerings-platsen utanför köpcentret där vi handlar nästan varje dag.
Efter filmen umgänge över ett glas vin ihop med andra mammor och pappor från Italien och Sverige. I början lite tyst. Hur byter man från den råa och fattiga verklighet filmen skildrade till den snofsiga vinbaren för medelklassen där vi satt? De stora kontrasterna här är överhuvudtaget något som sysselsätter våra huvuden en hel del. Vi bor i en allt för stor lägenhet för oss medan många av de vi möter och pratar med bor i ett litet skjul på några få kvadratmeter. En lyxig middag på restaurang kan kosta lika mycket som en vakt tjänar på en månad. Osv. Inte konstigt att det sker mycket stölder och rån.
På grund av rånrisk efter mörkrets inbrott tar vi också taxi hem när kvällen är över. Hela 500m. Hur onaturligt känns inte det?
Sa jag förresten att filmen är väl värd att titta på, om ni mot förmodan skulle få chansen?
