Efter lång väntan och längtan blir vi nu tre. Den 7 september 2012 åkte vi ner till Kenya för att adoptera Desmond, en kille på ett år och sju månader. Detta är vår berättelse från Kenya där vi kommer att bo tillsammans med Desmond i upp till 10 månader.



fredag 15 mars 2013

Andra hearing avklarad!

Nu rör det på sig! Vår andra hearing är avklarad. Efter tre och en halv timmes väntan i domstolen fick vi komma in till domaren, ställa oss i givakt och säga våra namn, Desmonds ålder och var vi kommer ifrån. Övriga närvarande, advokat, socialarbetare, guardian och tjänsteman från Childrens Department, fick några frågor var och avslutade alla sina svar med My Lord. Det missade vi naturligtvis. Domaren verkade inte allt för upprörd över det, för vi fick besked om att vi ska få vårt beslut om vi får bli Desmonds föräldrar, den 28 mars. Snabbt marscherat! Men vi vet också att det kan bli framskjutet. Men det betyder att vi skulle kunna komma hem i början på maj.
Så blev det då firande med champange vid poolen med de svenska och danska föräldrarna här på Riara. Under firandet fick ett annat svenskt par sitt besked att adoptionen gått igenom. Dubbelt firande alltså.
Till sist middag hos en holländsk familj. Desmond gick på de sista krafterna men höll ut tills vi kom hem vid nio då hans stupade i säng. En väldigt  lång och innehållsrik dag för en liten kille.
Domstolen

torsdag 14 mars 2013

Andra hearing - trodde vi

Idag var vi i domstolen igen. Tidigare än vad vi trott. Vi förväntade oss att nästa steg i processen skulle komma i april, efter domstolens påsklov. Men efter en trög höst verkar det som de för i år nya domarna, har bestämt sig för att ”beta av en massa familjer”. Tidigare har bara fredagar varit domstolsdagar för adoptionsärenden.  Sedan ett par veckor är det nu ärenden var och varannan dag.
Det betyder att vi alltså fick komma till domstolen redan idag. Tyvärr saknades en representant från en myndighet som måste vara på plats. Så vi blev hemskickade igen. Men domaren bad oss komma tillbaka imorgon. Vi håller nu tummarna för att allt går som det ska då. För sen börjar det där nämnda påsklovet.
Champangen ligger i alla fall på kylning. Det blir mycket champange dessa dagar då domarna ligger i och många familjer vill fira sina framsteg.

Efter valet

En del har kanske läst om det kenyanska presidentvalet och sett att det så långt har gått relativt lugnt till. Det var en lång, spännande ”valvecka” i väntan på resultatet. Med mycket snack med de som jobbar här på området, om valet och förväntningar. Även många kenyaner undvek att vara ute och köra i onödan, affärer var delvis stängda, barnen gick inte i skolan och på gatorna kring oss var det mindre trafik och personer i rörelse. Här inne hos oss blev det en trevlig vecka med mycket kenyanska barn hoppandes i poolen och med alla adoptivfamiljer på hemmaplan.  Desmond stortrivdes med mycket tid vid poolen och många lekkamrater på plats. Samtidigt fick vi då och då meddelanden om sådant som rån där de 20-åriga förövarna blivit stenade till döds av en mobb, på en gata nära oss, om sprängdåd i en stadsdel i östra Nairobi, om stora tåg med människor som firade valsegern och i anslutning till det de som utnyttjade situationen för att plocka folk på pengar och annat.  
Nu känns det som det mesta är tillbaka till vardagen även om vi tittar oss lite extra över axeln när vi är ute. Dock har en av huvudkandidaterna överklagat resultatet i valet så det kan fortfarande bli oro och i värsta fall våld men vi tror och hoppas på fortsatt lugn.

måndag 4 mars 2013

Val i Kenya

Idag är det en stor dag i Kenya nämligen valdag. Efter förra valet, 2007, blev det mycket oroligheter och våld runt om i landet. Mycket har gjorts sedan dess för att minska möjligheterna till valfusk. Alla vi pratar med säger att de hoppas att det ska bli lugnt denna gången men ingen säger egentligen att de verkligen tror på det. Man är försiktigt optimistisk. Optimism tycks överhuvudtaget vara ett nationaldrag. Hur eländigt man än har det och vad som än händer, tycks inte hoppet lämna kenyanerna. Här glömmer man inte bort att le och tro på att allt blir bättre.
Vi hoppas naturligtvis att det slår in och att det blir ett valresultat som är bra för Kenya och kenyanerna. När det gäller våldsamheter väntar vi nu och ser. Vi har förberett oss och har mat hemma för att inte behöva lämna vårt område, där vi känner oss trygga, på flera veckor. Om det värsta skulle inträffa. Vi tror egentligen inte att det ska bli så illa men på ambassadens inrådan har vi alla fall förberett oss på det värsta. OM det skulle gå så långt att evakuering blir aktuellt för svenskar i landet (hände inte vid förra valet) gäller det ändå inte oss adoptivföräldrar. Vi har ju våra barn som vi inte vill lämna här och som vi inte kan få med oss till Sverige.
För att minska eventuella upploppsmakares möjlighet att planera för våldsdåd kan det bli så att mobilnät och internet stängs ner. Vi har därför fått ett par radioapparater som vi kan tala direkt med ambassaden genom. Men vi svenska adoptivfamiljer bor på sex olika bostadsområden i Nairobi och har därför själva kompletterat med några walkie talkies för att kunna upprätthålla kontakt med varandra. Stefan är med i gruppen som planerat för nöd-kommunikationen och har haft bråda dagar sedan förra veckan. Men som sagt vi hoppas naturligvis att vi inte ska få användning för vår utrustning.
Egentligen är vi inte direkt oroliga för egen del, mer för kenyanerna. Vi är inte den huvudsakliga målgruppen för eventuellt våld. Vid förra valet förekom framför allt våld mellan kenyaner av olika folkslag och främst på de platser där olika folkgrupper blandas, t ex i Nairobis slumområden. Indirekt kan vi råka illa ut dels om vi befinner oss på fel plats när ett upplopp bryter ut, dels genom att kriminaliteten ökar då polisen är upptagen med att hålla ordning kring vallokaler och stävja eventuellt politiskt våld. Att rån med mera har ökat, har vi redan noterat.