Förra veckan var vi på myndigheten Childrens Department och blev intervjuade i två timmar av en riktigt trevlig tjänsteman som skrattande undrade om Desmonds alla namn verkligen skulle få plats i passet. Annars fick vi ungefär samma frågor som vi fått svara på hemma när vi blev utredda av Socialförvaltningen. Desmond fick inte vara med vid intervjun så för första gången var vi tvungna att lämna bort honom. Han hade det bara bra hos våra vänner och grannar och deras två barn. De lekte fint, Desmond åt glupskt av deras goda bolognes, somnade snällt bredvid deras yngsta och frågade bara efter oss ett par gånger. Han såg glad ut när vi var tillbaka och verkade inte vilja straffa oss för att vi hade lämnat honom. Skönt!
Idag kom en tjänsteman från myndigheten på hembesök för att se så att vi bor bra ur ett barns synvinkel, har mat i kylskåpet och att Desmond ser ut att må gott. Tio minuter tog besöket och damen verkade nöjd.
