Desmond!

Det är fantastiskt att vara med Desmond! Vi får från både socialarbetare och guardian frågan om vi upplever några motgångar. Varje gång kliar vi oss huvudena och kommer inte riktigt på något. Det känns inte riktigt bra.  Har vi blivit sådana där föräldrar som förnekar de besvärliga sidorna i föräldraskapet för oss själva och för andra? Vi tror inte det. Han är helt enkelt en härlig och rolig liten person att vara med. Han har ett riktigt glatt humör och ett lugnt temperament, precis som sin far. En liten spjuver är han som ofta får oss att skratta.

Än så länge har han inte satt vårt tålamod på allt för hårt prov. Men det kommer naturligtvis.

Sedan en kort tid har han börjat pladdra på som bara den och låter ungefär som svenska kocken. Vi är alltså inte helt med på vad han säger men svarar så gott vi kan vilket Desmond verkar fullt nöjd med. Annars är det få ord. Mamma, pappa, lampa, hej och tack. Ni märker, han är artig också J

Redan sedan start älskar han att sjunga. I början började han nynna samma toner varje gång vi gick med honom i selen på magen. Vi undrade vad det var tills vi en dag gjorde kopplingen att det var ett fragment av en sång som vi hade hört de sjunga på barnhemmet. När vi förstod detta och kunde sjunga sången med honom var lyckan total. Samma sak när vi med hjälp av några föräldrar som hämtat sin son från samma barnhem, kunde börja sjunga en gospelsång från barnhemmet.  Så nu svänger det här från morgon till kväll.   

Han har ett härligt morgonhumör och väcker oss med småsnack eller genom att frankt sätta sig på pappas huvud. Men allra spralligast och gladast är han på kvällarna. Då flyttar han möbler och dansar runt. Han stampar gärna med fötterna vilket gör mamma glad då hon tolkar det som en naturlig begåvning för flamenco. Att han är pigg både morgon och kväll gör att det ännu inte går att utesluta att han är en kvällsmänniska. Detta som varit Stefan, den kvällströttes, bävan inför att bli pappa. Att få ett kvällspiggt barn som somnar efter honom.

Bada är bland det bästa som finns!

Första mötet med guardian

Idag fick vi träffa Desmonds utsedda beskyddarinna (Guardian ad Litem) i adoptionsprocessen.

Hon heter Margaret och gjorde direkt ett mycket trevligt intryck när hon kom hem till oss.

Vi började med att föreslå fika i god svensk anda men Margeret ville först prata om Desmond och berätta om sin roll i processen. Hon frågade hur vi tyckte att det gick med Desmond och hur han utvecklats sedan vi hämtar honom från barnhemmet. Vi svarade efter bästa förmåga på Margarets frågor och kände oss lite fåniga när vi insåg att vi bara kom med positiva svar. Men det känns verkligen som det går väldigt bra med Desmond. Så när Margaret undrade om vi inte stött på några motgångar hittills fick vi klämma i med att han haft lite svårt för att somna under en period. Efter ett gott samtal fick vi bjuda på te och kakor medan vi frågade om Margarets arbete som Guardian och hennes bakgrund. Desmond showade och sprallade runt tills han slog sig i en bokhylla. När vi tröstade honom somnade han och låg i mammas famn tills Margaret gick.

Ren luft!

Längtan att andas frisk luft trycker på. I gatumiljön där vi rör oss är det oftast bedrövlig luft. Ett resultat av all trafik och obefintlig avgasrening på många bilar.  Helt svarta avgaser ser man till exempel från skolbussar och tankbilar med clean water. Känns inte helt rätt.

Dags i alla fall för ett besök i skogen. Målet för dagen blev Karura forest. En stor skog i norra Nairobi, helt omgärdad av stadsbebyggelse. En riktig lunga i staden som kunde varit mindre än vad den är idag.  På 90-talet ville mer eller mindre oseriösa exploatörer ta delar av den och bebygga. Allmänhet och miljövårdare protesterade, däribland nobelfredsprisvinnare Wangari Maathi.  Detta ledde vid flera tillfällen till våldsamma sammandrabbningar.  

Idag var det i alla fall lugnt och behagligt i skogen. Hela luften var fylld av doften av eukalyptus. Kändes verkligen som våra lungor blev rensade. Desmond njöt för fulla muggar när vi pausade för lunch vid en liten sjö och han fick sätta händerna i lera och grus. Tyvärr vill det allt för gärna åka in i munnen.

Här i grottan sägs maumau-gerillan har gömt sig under självständighetskriget mot britterna.

Första mötet med advokaten

Idag mötte vi för första gången vår advokat, som ska hålla i vårt ärende och företräda oss inför domstolen. Det var ett bra möte där hon gick igenom processen vi har framför oss. Vi fick ett gott intryck av vår advokat. Det känns bra! Hon har ju trots allt en viktig roll. Hon är tydlig och strukturerad, har lång erfarenhet av adoptionsärende och är dessutom väldigt bra med Desmond.

Desmond fick rumstera runt som han ville i hennes rum medan vi pratade. Så skönt då att han kunde hantera detta förtroende. Han gick nyfiket runt, öppnade lite lådor, plockade ut några prylar och la sedan tillbaka de igen. När det var dags att lämna kontoret knatade han kavat mot utgången, sa glatt bye bye till alla och tog några i hand. Inklusive en klient som satt och väntade på sin tur. Han såg något förvånad ut.

En blöt upplevelse

Så var det dags för vår första tur till marknaden med vår städhjälp, I. I drar oss utan vidare in i en matatu. Matatus är ungefär som större folkabussar och en del i Kenyas kollektivtrafik. Vi har inte tidigare provat på matatu då det är väldigt trångt i dessa och det har känts som en omöjlig uppgift att komma ombord med ett barn på magen.  Istället har vi hållit oss till bussarna som inte heller de kan sägas ha stort svängutrymme.

Men I frågar inte först, hon är helt enkelt inställd på att vi ska åka matatu. Innan vi hinner förstå vad som händer har hon fått personen i framsätet att lämna plats för Stefan och Desmond. Även Anna trycks in här och sitter nästan uppe i knät på föraren som får det lite svårt att växla. Till matatus hör hög musik. Något som används för att locka kunder. Desmond blir först förskräckt men efter att ha kommit till sans diggar han glatt till den afrikanska poppen. Hålen i vägen bidrar till en shaky upplevelse.

Just när vi sätter foten utanför matatun börjar det regna. Och när det regnar här är det inte sällan rejäla skyfall. Detta har vi inte räknat med! Det såg så fint ut så när vi lämnade huset. Inga paraply med alltså.  Vi försöker köpa ett paraply men det visar sig att det inte går att fälla upp. I går tillbaka och försäljaren får en rejäl uppläxning. Så skönt att ha någon med som vet hur snacket ska skötas!

En gladlynt grönsaksförsäljerska erbjuder oss skydd i sitt stånd. Här står redan två trevliga tjejer från Etiopien och vi får en liten pratstund som främst rör sig kring hår. De två tjejerna bereder sig på att gå ut i regnet genom att sätta var sin svart fruktpåse på huvudet. Allt klär två skönheter men trots allt ser det lite roligt ut. De förklarar att om man har afrikanskt hår som inte tål tvättning så ofta och som är bundet i en flätad frisyr som tar en mindre evighet att göra, så vill man inte bli blöt om håret. Samtidigt kommer en mzungo (västerlänning) förbi med sin dotter. Helt genomblöta. Flickorna skrattar och fascineras över hur lite vi västerlänningar tycks bekymra oss över att bli blöta i håret.  Själva skulle vi vilja se den person i Sverige (under 70 år) som hellre går runt med en fruktpåse på huvudet än med blött hår.

Så småningom upphör regnet och vi ger oss in i marknaden som nu är fullständig lervälling. Det blir ett kort besök bland stånden denna gång. Vi får helt enkelt komma tillbaka. En liten sväng in på huvudgatan i det angränsande slumområdet Kibera, blir det som avslutning. Kibera är ett av Nairobis många slumområden och det största av dem. Även ett av de största i Afrika.

Husdjuren

Minns ni de två husdjuren i mikron? De är borta! Det kändes trots allt bra att veta var de var. Var är de nu?

Adoptionsprocessen

Nu har vi haft nästan en månad ihop med Desmond och så smått är det dags att börja träffa alla de parter som kommer att vara involverade i adoptionsprocessen.

Idag kom vår socialarbetare från adoptionsorganisationen Little Angels Network, till oss för ett första uppföljningsmöte. Det var frågor kring hur anknytningen går, hur Desmond äter och utvecklas men också ett bra och trevligt samtal kring att bli förälder mm.

Så här ser adoptionsprocessen ut i grova drag:

1.     Fosterperiod i 3 månader då vi har Desmond boende hos oss och då fokus är på att vi ska lära känna varandra. Under denna tid får vi tre hembesök av socialarbetaren från LAN som efter det skriver ihop en rapport om oss. Vi kommer också att bli presenterade för vår Guardian ad litem, en person som ska tillvarata Desmonds intresse och representera honom i domstolen.

2.     Efter de tre månadernas slut kan domstolsprocessen börja med en första hearing inför en domare. Syftet med denna första hearing är att formellt utnämna vår guardian och ge den statliga myndigheten the Department of Childrens Services, i uppdrag att undersöka vår lämplighet.

3.     Vår Guardian träffar oss igen för att kunna skriva ihop en rapport om hur Desmond har det hos oss. The Department of Childrens Services genomför en intervju med oss och gör ett hemsbesök för att även de författa en rapport.

4.     När alla rapporter är klara är det dags för en andra hearing. Här är vi, familjen, vår guardian, en representant för the Department of Childrens Services, advokaten och någon från LAN representerade. Advokaten presenterar vår ansökan, övriga sina rapporter och vi får några frågor. Har vi tur blir vi godkända direkt vid denna hearing men ofta tas inte beslutet vid hearing två.

5.     En tredje hearing kan krävas som då ”bara” har som syfte att domaren meddelar sitt beslut. Om det blir två eller tre hearings beror på domare och annat som man inte förstår.

6.     Till sist behövs lite tid för att få ut dokumentet som säger att adoptionen är godkänd i Kenya, få adoptionen godkänd i Sverige, av MIA (myndigheten för internationella adoptionsfrågor ), fixa personnummer och pass till Desmond mm.

Vår fosterperiod avslutas den 15 december. Tyvärr är detta i samma veva som domstolen börjar sitt juluppehåll, så vi får vänta med vår första hearing till någon gång i januari eller februari. Bara att hoppas att det sedan löper på smidigt.

Modemässa – härliga tyger och fina klänningar

Efter en månad I Kenya tycker vi oss börja se vissa drag här. Ett sådant är att mer omsorg läggs på kläder och frisyrer än vad vi är vana vid hemifrån. Många kvinnor klär sig i vackra tyger och klänningsmodeller. Frisyrerna är väldigt bearbetade med mycket flätningar och metoder för att göra håret rakt. Männen klär sig gärna i kostym och slips och har ofta den hårlösa frisyren. Även mindre bemedlade lägger stor vikt vid utseendet. Därför blev vi inte förvånade när det anordnades ett större mode- och designevenemang i närheten av vår bostad. Allt arrangerades utomhus. Arrangörerna verkade kallt räkna med att lilla regnperioden skulle hålla sig till november/december. Regnet uteblev till allas glädje. Speciellt roligt var det att se kläder och hårstilar som var en blandning mellan det traditionellt afrikanska och ny modern design.

De karaktäristiska tälttaken, användes också under modedagarna.

Grannmat

Nairobi sägs ha bästa etiopiska maten utanför Etiopien.  Måste provas.  Med våra grannar besökte vi stans bästa etiopiska restaurang (?), Habesha. Här äter alla med händerna. Härligt tyckte Desmond. Som också gillade det syrliga injerabrödet som maten serveras på.  Middagen avslutades med etiopiskt kaffe – serverat med popkorn!



Familjetallrik.



Restaurang Habesha

Flåsigt på 1700 meter

Nairobi har en hel del backar och vi märker att vi känner oss oväntat andfådda när vi bemästrar de. Frågan är om det beror på den dåliga konditionen eller den höga höjden? Nairobi ligger på ca 1700 meters höjd. Kan det ha någon inverkan?

Oavsett kan det behöva jobbas lite på konditionen och Anna var idag iväg på sin första träning i Nairobi. Denna sker i poolhuset i ett närliggande bostadskomplex där det också bor en hel del adoptivföräldrar. Hit kommer en inhyrd kenyansk tränare från sportklubben Impala och kör aerobics. Och han kör hårt med de stackars mammorna. Vi var alla helt slut efter dagens övningar. Själv såg han helt oberörd ut.

Stefan har i brist på badmintonpartners och -banor glidit med ett holländskt gäng adoptivpappor som har den trevliga vanan att kombinera squash med efterföljande sportbarsbesök. Frågan är hur kaloribalansen blir?

Idag gick vi till grannen för att låna en våg och kolla Desmonds vikt. Han har gått upp som han ska och väger präktiga 10 kilo. Vi kunde inte låta bli att kliva upp på vågen vi också, med viss bävan då det varit dåligt med träning den sista tiden. Till vår stora förvåning är vi båda lättare än på 15 år! Utan ansträngning.  Vad hände?

Är det vågen? De goda matvanorna vi har tagit med oss från barnhemmet? Stressen inför resan? Höjden? Eller är det all den goda frukten?

Det blir mycket frukt. Vår fruktskål ser dock lite annorlunda ut här än vad den brukar göra hemma. Gemensam nämnare är bananerna. Annars är det mango, papaya och passionsfrukt som gäller. När passionsfrukten kostar 30 öre styck är det lätt att frossa. En annan favorit här är avokadon. Stora, saftiga frukter som ofta äts just som frukt. Fantastiskt ihop med banan.

Vilken form vi ska ha när vi kommer hem och har kört höghöjdsträning och gått på fruktdiet under flera månader!

Det som talar emot är jordnötterna och popcornen. Jordnötterna, bara rostade och lätt saltade, är ljuvliga här. Vi har nog inte ätit så många jordnötter sammantaget på fem år som dessa första veckor här i Kenya. Vi har nu även upptäckt jordnötssmör. Ett alternativ när osten generellt är dyr och inte så smakrik. Popcornen hjälper oss att hålla reda på vilken dag det är i veckan. Och när man poppat en stor skål på fredagkvällen är det så lätt att göra en till….