Hem till svenska sommaren!

Så var till slut alla papperna på plats, Desmond har fått sitt pass och vi har bokat biljetterna hem! På onsdag den 5 juni, bär det av hemåt och på självaste nationaldagen når vi svensk mark. Det ska bli fantastiskt att träffa alla; familj, vänner, grannar, kollegor… Vi ser också fram emot att få cykla, äta god ost, andas frisk luft, vara ute efter klockan sju (då det blir mörkt här), ha säker strömtillförsel, kunna dricka vattnet i kranen och inte betraktas som vandrande plånböcker.

Samtidigt är det med sorg i hjärtat vi lämnar Kenya och våra vänner här, för den här gången. Vi kommer sakna alla leenden och lättheten till kontakt, god mango, härligt väder och grönska året om, det brokiga och inte alltid så perfekta och alla människor som går över allt.

Dubbla känslor alltså! Men mest känns det härligt att vara på väg hem!

Edutrain

Genom våra vänner Viveka och Fredrik som var här nere i höstas, har vi lärt känna Pamela, en pensionerad lärare som nu är guardian för flera adoptivfamiljer.  Pamela som är en riktig eldsjäl driver också ett projekt som heter Edutrain. Projektet har hon själv startat i liten skala för att förbättra förhållandena för människor i hennes närområde. Detta trots att hon på inget vis själv sitter i något överflöd. Vi har besökt Pamela flera gånger och även träffat några av barnen/familjerna som stöds genom projektet. Det är lätt att se att Pamela betyder mycket för dessa människor och för deras tro på framtiden.

Vi vet att många gärna stöttar projekt där pengarna går direkt till dem som har behov, utan att en stor del äts upp av administration, dyra transporter osv.  Jag hoppas därför att du kan tänka dig att ta en liten stund och läsa om Edutrain och överväga om det är något för dig att stötta med ett bidrag.

Grundtanken i projektet är att genom utbildning kommer man vidare och kunskap kan bara tas in om man är mätt och frisk.

Edutrain vänder sig till ett begränsat antal familjer (tillsvidare 10 stycken) i Pamelas närområde, på gränsen till Kibera, Afrikas största slumområde. Även om prio ett är att barnen ska få utbildning ser projektet till hela familjens situation. Flera av familjerna består av barn med ensamstående mammor. Andra av föräldralösa barn som bor hos sina släktingar. Att hjälpa mammorna till ett arbete är ett mer långsiktigt sätt att ge barnen en chans till utbildning.

Projektets består i att:

ü  sörja för att barnen får gå i skolan

-          Sponsring av fadderbarn. Idag har fem barn i de tio deltagande familjerna sponsorer. Fler sponsorer söks.

ü  hjälpa ensamstående mödrar att bli självförsörjande

-          En systuga där de ensamstående mödrarna får lära sig att sy, har skapats. På samma plats finns också en barnstuga för de minsta barnen så att mammorna kan arbeta fritt. Efterhand som kvinnorna lärs upp ska intäkterna från färdigA produkter gå till kvinnorna själva och tillbaka till projektet.

-          Kurser för mammorna (och andra inbjudna mot betalning), i entreprenörskap, personlig utveckling mm. Tre kurser har hållits så långt.

-          Mikrolån till kvinnorna för att kunna starta egna verksamheter – ännu på idéstadiet.

En annan svensk familj har under våren hjälpt till att samla in så mycket pengar att Pamela har kunnat hyra ett litet hus (ca 25 m2) där man kan ha systugan, barnstugan, kontor och kurser.  Hyran har betalts för ett år, det är sörjt för el och vattentank med rent vatten, fler symaskiner har köpts in liksom tyg och annat material till uppstartsfasen.

Just nu finns det behov för följande i projektet:

-          Sponsring av fler fadderbarn

-          Medel till att kunna ge deltagarna i systugan ( i första hand barnen, i andra hand mödrarna) ett mål mat om dagen

-          Första-hjälpen-utrustning

-          Medel för att kunna genomföra fler kurser

-          Medel till en fond för mikrolån

Vill du bidra?

Då kan välja att du göra det med ett engångsbelopp eller med ett belopp då och då. Du kan stötta projektet som helhet eller rikta ditt bidrag till en specifik del som du känner extra för.

Du kan sponsra ett barns skolgång med ett månatligt belopp på 200 kr. Då bör du naturligtvis vara beredd att betala under en längre tid. Pengarna går främst till skolavgift, skoluniform, skolmaterial och skollunch. Det kan också ge visst stöd för basala behov som kläder, mat, filtar och myggnät.

Vill du veta lite om barnet, i vilken klass det går osv, kan Pamela skicka viss information via epost.

På facebook-gruppen, Hjälp oss hjälpa KenyaEdutrainCenter, kan du läsa Vivekas beskrivning av projektet, se fler bilder och löpande följa projektet.  Pamela har just fått en snabbkurs i hur man använder facebook och tanken är att hon själv ska kunna skriva lite uppdateringar och lägga in bilder.

Det betyder naturligvis mycket för oss att kunna ge lite tillbaka till detta land som våra barn kommer ifrån.  Kanske känner även du att du skulle kunna undvara en större eller mindre summa för att stötta dessa barn och familjer. Sätt i så fall gärna in pengar på vårt konto: SEB 5624-0109355. Ange, om du vill, ditt namn och om det är något speciellt du vill rikta ditt bidrag till. Vi överför sedan pengarna till Viveka för gemensam överföring till Edutrains konto i Kenya.

Tack för att du hängde med hela vägen till slutet!

Nu är han vår!

Nu har det hänt! Nu är Desmond vår inte bara i hjärtat men även på pappret! Idag fick vi veta av vår advokat att domaren har gett oss judgement. Skönt!

Champange vid poolen igen med våra vänner. Våra kenyanska grannar undrar nog varför vi titt som tätt står och dricker champange mitt på blanka eftermiddagen.

När vi nu har fått beskedet betyder det att vi kan besöka Desmonds födelseort, Kericho och förhoppningsvis få komma in på sjukhuset där han tillbringade sina första månader. Så på fredag ger vi oss av västerut tillsammans med två andra familjer som har lite andra ärenden i området.

Tillbaka i Nairobi väntar en del pappersarbete och besök hos diverse myndigheter. Om det flyter på som det ska med detta bör vi kunna komma hem någon av de sista dagarna i maj. Härligt att komma hem till svensk sommar!!

Vi ser fram emot att träffa er alla!

Till slut några bilder på guldklimpen:

 

 

 

Inget beslut än

Den 28 mars skulle vi fått beslutet som gör oss juridiskt till Desmonds föräldrar men det visade sig att domaren inte har varit på plats. Nu väntar vi på att få ett nytt datum för beslut. Att vi kommer hem i början av maj är nu uteslutet men kanske mitten…

Första resan till kusten

Så har vi till slut kommit till kusten! Vi har varit med våra danska vänner vid kusten söder om Mombasa, i över en och en halv vecka. Vi har haft det riktigt skönt; badat, snorklat, ätit skaldjur, ridit dromedar och byggt sandslott. Härligt! Desmond har stormtrivts. Inte konstigt när de två element han älskar mest har funnits i överflöd; sand och vatten.

I övrigt låter vi bilderna tala:



Vi tog tåget från Nairobi till Mombasa. Ett riktigt äventyr och en nostalgitripp. Miljön påminde om barndomens tåg. Också ljudet från spår utan svetsade skarvar.



På perrongen mitt emot, ett tåg med pendlare på väg hem.

Innan läggdags; middag med vit duk. Det gungade och krängde och vi var väldigt imponerade över serveringspersonalens balanssinne.

Utsikt från tåget

Innan resan gick vidare till stranden stannade vi en natt i Mombasa. En gammal handeslstad med influenser från bland annat arabvärlden, Indien, Portugal och Storbritanninen. Känns som att komma till ett annat land.

Gamla stan i Mombasa.



Sirligt snidad swahilidörr. Swahilikulturen är resultatet av över tusen år av kulturutbyte mellan den östafrikanska bantukulturen och den arabiska kultursfären.



Underbart café som vi hann besöka två gånger.

Mombasa; en bedagad skönhet.

Nästa anhalt; Galu beach söder om Diani.



Desmond på stranden.



Vid lågvatten fanns mycket spännande att titta på på den blottade havsbotten.

Sämre kan man ha det.

Efter några dagar på Galu beach; byte av boende till en villa vid Diani beach

.



Vi passade på att frosa i skaldjur och färsk fisk.



Nyfångad grillad hummer. Mmmm 

Desmond var mer i vattnet än på land. Helt orädd och helst så mycket som möjligt under vatten.

Tur med glasbåt så att även de som inte snorklade kunde få en bild av livet i havet.

Båtföraren gjode allt för att visa oss havets invånare.

 

Turen avslutades med ett underbart bad ute på ett sandrev.

I en av Mijikendafolkets heliga skogar (Kaya Kinondo) fick vi krama ett träd för att hämta energi och samtidigt önska oss något.

Andra hearing avklarad!

Nu rör det på sig! Vår andra hearing är avklarad. Efter tre och en halv timmes väntan i domstolen fick vi komma in till domaren, ställa oss i givakt och säga våra namn, Desmonds ålder och var vi kommer ifrån. Övriga närvarande, advokat, socialarbetare, guardian och tjänsteman från Childrens Department, fick några frågor var och avslutade alla sina svar med My Lord. Det missade vi naturligtvis. Domaren verkade inte allt för upprörd över det, för vi fick besked om att vi ska få vårt beslut om vi får bli Desmonds föräldrar, den 28 mars. Snabbt marscherat! Men vi vet också att det kan bli framskjutet. Men det betyder att vi skulle kunna komma hem i början på maj.

Så blev det då firande med champange vid poolen med de svenska och danska föräldrarna här på Riara. Under firandet fick ett annat svenskt par sitt besked att adoptionen gått igenom. Dubbelt firande alltså.

Till sist middag hos en holländsk familj. Desmond gick på de sista krafterna men höll ut tills vi kom hem vid nio då hans stupade i säng. En väldigt  lång och innehållsrik dag för en liten kille.

Domstolen

Andra hearing - trodde vi

Idag var vi i domstolen igen. Tidigare än vad vi trott. Vi förväntade oss att nästa steg i processen skulle komma i april, efter domstolens påsklov. Men efter en trög höst verkar det som de för i år nya domarna, har bestämt sig för att ”beta av en massa familjer”. Tidigare har bara fredagar varit domstolsdagar för adoptionsärenden.  Sedan ett par veckor är det nu ärenden var och varannan dag.

Det betyder att vi alltså fick komma till domstolen redan idag. Tyvärr saknades en representant från en myndighet som måste vara på plats. Så vi blev hemskickade igen. Men domaren bad oss komma tillbaka imorgon. Vi håller nu tummarna för att allt går som det ska då. För sen börjar det där nämnda påsklovet.

Champangen ligger i alla fall på kylning. Det blir mycket champange dessa dagar då domarna ligger i och många familjer vill fira sina framsteg.