En blöt upplevelse

Så var det dags för vår första tur till marknaden med vår städhjälp, I. I drar oss utan vidare in i en matatu. Matatus är ungefär som större folkabussar och en del i Kenyas kollektivtrafik. Vi har inte tidigare provat på matatu då det är väldigt trångt i dessa och det har känts som en omöjlig uppgift att komma ombord med ett barn på magen.  Istället har vi hållit oss till bussarna som inte heller de kan sägas ha stort svängutrymme.

Men I frågar inte först, hon är helt enkelt inställd på att vi ska åka matatu. Innan vi hinner förstå vad som händer har hon fått personen i framsätet att lämna plats för Stefan och Desmond. Även Anna trycks in här och sitter nästan uppe i knät på föraren som får det lite svårt att växla. Till matatus hör hög musik. Något som används för att locka kunder. Desmond blir först förskräckt men efter att ha kommit till sans diggar han glatt till den afrikanska poppen. Hålen i vägen bidrar till en shaky upplevelse.

Just när vi sätter foten utanför matatun börjar det regna. Och när det regnar här är det inte sällan rejäla skyfall. Detta har vi inte räknat med! Det såg så fint ut så när vi lämnade huset. Inga paraply med alltså.  Vi försöker köpa ett paraply men det visar sig att det inte går att fälla upp. I går tillbaka och försäljaren får en rejäl uppläxning. Så skönt att ha någon med som vet hur snacket ska skötas!

En gladlynt grönsaksförsäljerska erbjuder oss skydd i sitt stånd. Här står redan två trevliga tjejer från Etiopien och vi får en liten pratstund som främst rör sig kring hår. De två tjejerna bereder sig på att gå ut i regnet genom att sätta var sin svart fruktpåse på huvudet. Allt klär två skönheter men trots allt ser det lite roligt ut. De förklarar att om man har afrikanskt hår som inte tål tvättning så ofta och som är bundet i en flätad frisyr som tar en mindre evighet att göra, så vill man inte bli blöt om håret. Samtidigt kommer en mzungo (västerlänning) förbi med sin dotter. Helt genomblöta. Flickorna skrattar och fascineras över hur lite vi västerlänningar tycks bekymra oss över att bli blöta i håret.  Själva skulle vi vilja se den person i Sverige (under 70 år) som hellre går runt med en fruktpåse på huvudet än med blött hår.

Så småningom upphör regnet och vi ger oss in i marknaden som nu är fullständig lervälling. Det blir ett kort besök bland stånden denna gång. Vi får helt enkelt komma tillbaka. En liten sväng in på huvudgatan i det angränsande slumområdet Kibera, blir det som avslutning. Kibera är ett av Nairobis många slumområden och det största av dem. Även ett av de största i Afrika.