Efter lång väntan och längtan blir vi nu tre. Den 7 september 2012 åkte vi ner till Kenya för att adoptera Desmond, en kille på ett år och sju månader. Detta är vår berättelse från Kenya där vi kommer att bo tillsammans med Desmond i upp till 10 månader.



lördag 27 oktober 2012

Desmond!

Det är fantastiskt att vara med Desmond! Vi får från både socialarbetare och guardian frågan om vi upplever några motgångar. Varje gång kliar vi oss huvudena och kommer inte riktigt på något. Det känns inte riktigt bra.  Har vi blivit sådana där föräldrar som förnekar de besvärliga sidorna i föräldraskapet för oss själva och för andra? Vi tror inte det. Han är helt enkelt en härlig och rolig liten person att vara med. Han har ett riktigt glatt humör och ett lugnt temperament, precis som sin far. En liten spjuver är han som ofta får oss att skratta.
Än så länge har han inte satt vårt tålamod på allt för hårt prov. Men det kommer naturligtvis.
Sedan en kort tid har han börjat pladdra på som bara den och låter ungefär som svenska kocken. Vi är alltså inte helt med på vad han säger men svarar så gott vi kan vilket Desmond verkar fullt nöjd med. Annars är det få ord. Mamma, pappa, lampa, hej och tack. Ni märker, han är artig också J
Redan sedan start älskar han att sjunga. I början började han nynna samma toner varje gång vi gick med honom i selen på magen. Vi undrade vad det var tills vi en dag gjorde kopplingen att det var ett fragment av en sång som vi hade hört de sjunga på barnhemmet. När vi förstod detta och kunde sjunga sången med honom var lyckan total. Samma sak när vi med hjälp av några föräldrar som hämtat sin son från samma barnhem, kunde börja sjunga en gospelsång från barnhemmet.  Så nu svänger det här från morgon till kväll.   
Han har ett härligt morgonhumör och väcker oss med småsnack eller genom att frankt sätta sig på pappas huvud. Men allra spralligast och gladast är han på kvällarna. Då flyttar han möbler och dansar runt. Han stampar gärna med fötterna vilket gör mamma glad då hon tolkar det som en naturlig begåvning för flamenco. Att han är pigg både morgon och kväll gör att det ännu inte går att utesluta att han är en kvällsmänniska. Detta som varit Stefan, den kvällströttes, bävan inför att bli pappa. Att få ett kvällspiggt barn som somnar efter honom.
Bada är bland det bästa som finns!

4 kommentarer:

  1. Oj vad härligt det låter! Underbart och fantastiskt att höra att det flyter på. Har tänkt en hel del på er eftersom det är val hos er och det raporteras till Sverige. Nu är det inte så länge tills ni kommer hem, ska bli fab!

    Kram
    P:172

    SvaraRadera
  2. Pratade precis med Jonas som pratat med Stefan och rapporterade att bloggen var igång, härligt!!!
    Vilken kille ni har, vi längtar verkligen efter att träffa honom och er så klart! Sköt om er! kram Anette och Emmy

    SvaraRadera
  3. Äntligen lite inlägg! Fast detta var tydligen skrivet för 4,5 månader sedan!?! Hoppas allt går lika bra än! Ser ni fram emot att åka hem eller njuter ni så mycket att ni skulle vilja stanna tiden? Kan tänka mig att det finns en del att längta hem till (släkt o vänner och för min del brukare det vara mat), men samtidigt måste det kännas väldigt lyxigt med denna paus från vardagen. Vilken fantastisk start för er som familj att få denna tiden tillsammans! Istället för det klassiska att en är föräldraledig och den andre jobbar som vanligt samtidigt som alla vardagliga förpliktelser ska hinnas med...

    Låt oss nu inte få vänta flera månader på nästa inlägg! Njut av livet! Kram till er alla. /Anne

    SvaraRadera
  4. Härligt att höra ifrån Er igen!!
    Ni verkar må bra och ha det gott där nere. Det låter som att allt också fungerar som det ska. Sen tror jag inte att ni förnekar något... ni är helt enkelt lugna och trygga i er situation, det är Ni helt enkelt - alltid glada och positiva. Ni ska bara veta vad vi längtar efter att få träffa er.
    Många kramar från Maria & Stina Wallin i snöyran :-)

    SvaraRadera