Äntligen!

Det otroliga har inträffat, vi ska få träffa Desmond, just på vår bröllopsdag.

Morgonen börjar med spänning. Taxin kommer en halvtimme sent. När vi bär ut vårt bagage upptäcker chauffören att det är punktering på ena bakhjulet. Likt ett formel1-team byter han med Stefans assistans hjul. Nu bär det av mot flygplatsen med svagt wobblande bakhjul.

Flygturen är över på 45 minuter. Återigen väntar en chaufför som kör oss till Nyanza club, en sportklubb för väl bemedlade som också driver hotell. Har nog varit tjusigt en gång men nu ganska bedagat.

Efter ett kort uppehåll på hoteller i väntan på vår beledsagare från LAN, går vi så äntligen, till fots, till barnhemmet.

Vi får en kort guidning på hemmet där inte mycket går in. Vi tänker bara på vårt förestående möte.

Vid elva går vi till slut ut på gården där barnen samlats för att leka. Här träffar vi Desmond som sitter på marken och leker. Han iakttar oss och är helt klart intresserad med håller lite distans. Vi låter honom ta sin tid. Också för oss känns det främmande att bara kasta sig över varandra. Under hela förmiddagen är han lite reserverad men när vi på eftermiddagen lämnar de andra barnen och personalen för att vara med honom på egen hand, lossnar det. När han sedan somnar i Annas famn känns det fantastiskt.

I kvällningen går vi omtumlade och lyckliga tillbaka till hotellet, genom ett lugnt och fridfullt Kisumu. Desmond blir kvar på barnhemmet och det känns helt OK.  

Utsikt över Victoriasjön från hotellet.