Hemresa från Kisumu

Så har dagen kommit då vi ska lämna Kisumu för att återvända till Nairobi med lille Desmond. Är det nu han ska börja skrika och gråta förtvivlat?

Det är med viss saknad vi lämnar Kisumu där vi haft så fina upplevelser men som också är en stad vi har trivts i. Det lilla vi hunnit se. Här är väldigt varmt med en lugn och skön stämning, framför allt i området där vi mest hållit till. Men även centrum är mindre stressigt och har färre bilar än Nairobi. När vi gått mellan hotellet och barnhemmet har alla hälsat vänligt och till slut har vi nästan blivit tjenis med några. Till exempel med den lille killen som alltid vill ta oss i hand och med det indiska paret som dagligen tar sin kvällspromenad.

Vi kommer också sakna barnhemmet som har väldigt vänlig och bra personal och en hjärtlig atmosfär. Barnhemmet är inte så stort. Det har gott om plats, mycket utrymme att leka på utomhus och tycks materiellt inte sakna något. Sedan är ju ett barnhem trots allt ett barnhem där barnen själva får äta, blöjor byts på löpande band och alla sitter kollektivt på pottan. Det är omöjligt för personalen att hinna se varje barn som individ och ge alla den uppmärksamhet de behöver. Hur mycket de än önskar.

Vi hoppas kunna återkomma till Kisumu och barnhemmet innan vi åker hem till Sverige. Kanske vill mormor och farmor följa med när de kommer på besök?

Nåväl, dagen började tidigt. Klockan 7 blev vi körda till Desmond på barnhemmet. Han var matad och påklädd. Vi hoppade alla in i bilen och Desmond följde intresserat resan till flygplatsen. Till vår förvåning var han varken rädd eller särskilt intresserad av flygplanen som passerade när vi satt och väntade. Inte heller flygresan tycktes göra något stort intryck. Han satt lugnt och pillade med de som fanns nära, solskydd, säkerhetsbälte mm.

När vi kom till lägenheten klev han självklart in och såg sig omkring. Resten av dagen flöt på i samma anda. Även det första besöket på köpcentrum tog han med ro. Till sist somnade han lugn och utmattad. Strax därefter slocknade även två trötta föräldrar, förundrade över hur en så liten person utan vidare kan följa med två personer han känt så kort tid som fyra dagar, bort från det enda han känner till, till nya ställen med så många nya företeelser.

Stefan flygnörden framför Fokker F28, ett plan som snart är en raritet.