Killen är fantastisk! Och vi är jätteglada. Vi beter oss väl ungefär så fånigt som nyblivna föräldrar brukar och försöker annars, när vi inte leker eller sitter och tittar på Desmond med ett litet leende, att hitta våra rutiner. Vi undrar hur det någonsin ska bli utrymme för något annat än att äta, sova och byta blöjor – med lite lek och skypande med familjen däremellan.
Maten kommer att bli en blandning av svenskt och kenyanskt. Vi försöker göra en mjuk övergång. Vi har börjat fråga oss fram i affären, har tagit med oss lite från barnhemmet och försöker i övrigt använda vårt eget huvud. På barnhemmet har det inte serverats något kött så det får vi introducera sakta men säkert. Proteinet är annars bönor och soyaprotein. Till frukost bjuds på uji, en vällingliknande röra på hirs. Och för oss nytt tillbehör till maten är ugali, en majsgröt som liknar polenta.
Desmond skrattar och sjunger för oss men vågar också säga ifrån när han är missnöjd. Med egna ljud och kroppsspråk då. De pratade engelska på barnhemmet men det var inte så många ord han hade hunnit lära sig. Det ord vi kunnat urskilja är bird. På barnhemmet fanns en fågelintresserad man som fått alla barn från hans barnhem att bli överförtjusta så fort de ser en fågel. Vi har träffat två andra familjer som har barn från samma barnhem som Desmond. Intressant nog visar barnen inte på något sätt att de känner igen varandra.
Tisdag betyder fika med svenskgänget på Gemina, det andra bostadsområdet där det bor gott om svenska (och andra) adoptivföräldrar. Vi hängde med för första gången. Trevlig samvaro över en pick-nick med mycket snack och utbyte av tips och erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar