Det går framåt

När vi först träffade Desmond gick han bara några enstaka steg och då bara mellan oss. Nu går han verkligen själv, lite staplande och instabilt men med stor glädje. Han behöver stärka sina ben lite. På barnhemmet blir det lite för mycket sittande och liggande för barnens bästa. Tiden finns inte heller att riktigt gå-träna med var och en.

Han har just lärt sig konsten att vända och gå runt vilket gör honom oerhört stolt och glad. Nu dansas det runt, runt till musik hemma i lägenheten. Härligt!

Senaste dagarna har han blivit mer mammig och pappig och vill gärna sitta en hel del i famnen på oss. Han har också svårare att släppa taget när det är dags att sova. Det krävs ett par vändor in i sovrummet innan han tystnar och somnar in. Vi tar detta som goda tecken på att anknytningen funkar.